Bakslag på baksla ..

 
Ligger i sängen med en kopp kaffe med en konstig känsla i kroppen. Har slumrat mig igenom natten & ångesten håller ett stadigt grepp om mig..
 
Kurstorn & min kontakt sköterska säger att jag måste ner på botten för att kunna vända & att min reaktion är helt normal. Normal?? Om det jag upplever nu är normalt, så vill jag inte vara normal..
 
Jag trodde att allt skulle vara bra & att jag skulle vara glad & ha mer energi än tidigare. Istället slogs jag av att luften gick ur mig, jag kan inte sova, ångest, panik & en djävulsk huvudvärk emellan åt. Min kropp gör ont & jag känner inte längre igen mig...
 
Känslorna åker berg & dalbana & vissa dagar ligger jag totalt utan ork mer än till att försöka andas normalt. Barnen måste ha sitt & jag ger allt det jag har över till dom. Jag trodde jag hade kontroll över läget & att jag i vanlig ordning skulle passera med lite fler ärr & erfarenheter, men OJ vad jag hade fel...
 
Jag kan inte längre hantera det som väller upp inom mig, jag kan inte hantera enkla & helt vanliga uppgifter, jag kan inte hantera en stressad uppgifter & jag kan framför allt inte hantera höga ljud. Saker som jag innan ryckte på axlarna åt, hugger som knivar i själen. 
 
Allt skulle ju bli bra?! JAG skulle ju bli bra & mina barn skulle få tillbaka sin mamma som löser & fixar allt!! 
 
& här ligger jag. Känsligare än jag någonsin varit & helt djävla trasig. Jag har 2st personer som är mina lungor & får mig att andas & gör allt lättare att hanterar/förstå & det är svärmor & min vän Ronnie. Svärmor med sin egna erfarenhet & kunskap & Ronnie som själv slåss mot sin cancer & sina demoner. Säger bara TACK !! ❤️
 
Det känns som om det blir bakslag på bakslag & att det inte finns någon botten? Jag faller & jag faller men när fan ska jag landa? När ska jag slå i marken? Har jag kanske slagit i marken nu? Jag vet ju inte då jag inte kan förstå det jag känner...
 
❤️
 

Knäckt ..

Godmorgon!! Tillbaka efter en liten bloggsvacka & en personlig dipp ner i orkeslöshet & en uppgiven känsla. Känns som att allt skräp & motgångar bara radas upp framför mig...
 
Humöret är väl inte direkt på topp. Från att vara glad & super taggad till att känna mig sönder trasig & anti med noll ork till något annat än att stänga in mig i en garderob & slänga bort nyckeln. Finns som inget där mitt emellan..
 
Bara att någon pratar högt skär i huvud & själ eller att barnen frågar om en borttappad socka får mig att vilja gråta av panik. Så helt seriöst så får jag verkligen kämpa med att hålla mig flytande för barnens skull....
 
& det är just det som är min räddning, familjen ! Utan dom hade jag inte orkat kliva upp, kämpa & le/skratta åt dom små sakerna...
 
Meditation hjälper mig oxå att få koll på trådarna. Har faktiskt hittat tillbaka till det igen & börjar bli djävligt bra på det igen. Nu kan man ju inte vara BRA på att meditera, utan det jag menar är att jag börjar kunna hantera att stänga av & låta andningen vägleda mig..
 
& ni som inte provat att meditera borde verkligen testa. Det är grymt skönt efteråt & något som hjälper till inom alla områden. & speciellt om psyket, känslor & hormonerna är lite ur balans. 
 
Jag har laddat ner en app som heter mindfulness där det finns allt man behöver som nybörjare. Har ni den inte redan så ladda hem den nu direkt & kör igång. Men se gärna till att det är lugnt & stilla omkring er, annars kan det bli lite jobbigt 😉
 
Att inte ha fått besked från läkarna tär som fan på mig. Det är värre att gå & vänta på svaret om det blir cellgifter eller inte, än att få själva cancer beskedet. Innan allt detta inträffade så skakade jag av mig det mesta & gick vidare. Men nu känns det som om senaste 1/2 året har varit fyllt med motgångar & saker att lösa, det tar lixom aldrig slut..
 
Vad är det man brukar säga? " det som inte dödar härdar" ?? Då kommer jag att vara stenhård & odödlig då jag tagit mig igenom detta & blivit friskförklarad !!
 
Så för att hålla mig uppe idag så har jag lovat tjejerna att koka knäck. Jag tycker inte om knäck själv men det hör väl lixom till julen. & om det inte tar KNÄCKEN av mig ( hehehehe ) så tänker jag baka en toscakaka oxå. Blev så taggad av min storasyster Trodie som berättade om alla godsaker hon bakat. & toscakakan är ju verkligen en favorit. 
 
Kommer inte äta den själv då jag inte äter socker eller mjölmat, men det känns bra för själen att bara titta på den & så finns det andra som gillar den. Måste iaf försöka att vara en bullmorsa. & vilket tillfälle är bättre än nu, då jag bara måste funka..
 
Man är inte utslagen förän man ligger begraven är mitt nya mantra ❤️
 

Fredagsmys hos oss !

Fredag äntligen är du här & barnen är superglada & skoltrötta i vanlig ordning. Precis som det ska vara efter 1v arbete ..
 
Vill än en gång tack alla er som kommenterar & hör av er gällande mina inlägg. Jag blir lika glad varje gång & känner mig tacksam över att få dela med mig till er fina. Ni har nog märkt att bloggen är rätt personlig & spretig, ungefär som jag som person är. 
 
Idag känner jag att jag faktiskt har god ork till att vara uppe & kanske göra nån hushållssyssla?. Trots lite sömn så känns jag ändå vid gott mod. & då vill jag ju passa på att ta vara på det. Eller hur ? ..
 
Så undra om jag & Medea som är hemma sjuk ska planera & söka upp lite pyssel eller lite bakning som vi kan fixa med i em eller imorgon? Tjejerna är ju så duktiga så att jag behöver ju inte baka med dom för det fixar dom helt själva, med lite översikt så klart...
 
Livet & situationen kan ju många gånger bli vad jag gör det till. Jag kan ju välja att deppa ihop totalt, eller så kan jag ju välja att ta vara på allt bra i mitt liv/omgivning. & jag tror på det senare!! Jag har lärt mig att det är oki att vara deppig, svag & ynklig. För ingen kommer tacka mig för att jag varit "duktig" ..
 
Jag tror på att om min tanke & mitt humör stämmer ihop med min känsla så läker jag fortare. Låter kanske lite flummigt men det jag menar är att: Om jag är bitter, arg & "degig" , håller fast i sorgen eller föraktet så kommer jag bara må sämre & aldrig känna någon ork..
 
Om jag istället accepterar det jobbiga & det "degiga" i mitt liv & låter det komma emellan åt istället för att trycka bort det, så tror jag att att det inte blir lika jobbigt att rida igenom stormen. Är mi med? Alltså jag gör inte allt det jobbiga till en story i mitt liv, utan när det dyker upp så lyfter jag fram det, uttrycker det, "smakar" på det & sen tackar jag för "besöket" . As bra känsla när man lärt sig konsten...
 
Ja ni förstår hur jag menar. Blev ännu en gång ett flummigt inlägg men jag hoppas att budskapet gick fram? Håll inte kvar vid gammalt skräp! NEJ FY Lyft ist upp det , titta på det & välj sedan därefter om ni vill behålla kvar det i ert lilla "förråd" med allt annat skräp ni sparat genom åren. Tro mig att kasta skräpet kommer kännas som en orgasm, underbart !!
 
Nä alla fina nu ska detta lite knäppa yrvädret ställa sig i duschen , kanske sminka mig för 1a gången på veckor & sen se vad jag kan ta tag i här hemma. Känner mig som ett barn som nyss fått veckopengen. Tihiiii för se vad jag kan "slösa" min energi på ..
 
Puss & kram Tua ❤️
 
 
En lagom pruttfull Tua som denna kväll festade som en rockstjärna 🍾🙌😂😘
Taggar: #cancer #livsstil #kris #inspiration;