Bakslag på baksla ..

 
Ligger i sängen med en kopp kaffe med en konstig känsla i kroppen. Har slumrat mig igenom natten & ångesten håller ett stadigt grepp om mig..
 
Kurstorn & min kontakt sköterska säger att jag måste ner på botten för att kunna vända & att min reaktion är helt normal. Normal?? Om det jag upplever nu är normalt, så vill jag inte vara normal..
 
Jag trodde att allt skulle vara bra & att jag skulle vara glad & ha mer energi än tidigare. Istället slogs jag av att luften gick ur mig, jag kan inte sova, ångest, panik & en djävulsk huvudvärk emellan åt. Min kropp gör ont & jag känner inte längre igen mig...
 
Känslorna åker berg & dalbana & vissa dagar ligger jag totalt utan ork mer än till att försöka andas normalt. Barnen måste ha sitt & jag ger allt det jag har över till dom. Jag trodde jag hade kontroll över läget & att jag i vanlig ordning skulle passera med lite fler ärr & erfarenheter, men OJ vad jag hade fel...
 
Jag kan inte längre hantera det som väller upp inom mig, jag kan inte hantera enkla & helt vanliga uppgifter, jag kan inte hantera en stressad uppgifter & jag kan framför allt inte hantera höga ljud. Saker som jag innan ryckte på axlarna åt, hugger som knivar i själen. 
 
Allt skulle ju bli bra?! JAG skulle ju bli bra & mina barn skulle få tillbaka sin mamma som löser & fixar allt!! 
 
& här ligger jag. Känsligare än jag någonsin varit & helt djävla trasig. Jag har 2st personer som är mina lungor & får mig att andas & gör allt lättare att hanterar/förstå & det är svärmor & min vän Ronnie. Svärmor med sin egna erfarenhet & kunskap & Ronnie som själv slåss mot sin cancer & sina demoner. Säger bara TACK !! ❤️
 
Det känns som om det blir bakslag på bakslag & att det inte finns någon botten? Jag faller & jag faller men när fan ska jag landa? När ska jag slå i marken? Har jag kanske slagit i marken nu? Jag vet ju inte då jag inte kan förstå det jag känner...
 
❤️
 

Tänker inte ..

 
Efter det att vi var i stugan & umgicks utan tv, telefoner & datorer så tog vi & barnen ett beslut om att varje fredagkväll startar vi helgen med att lägga in våra mobiler i en väskan dom små fixat  , stänger av tv:n & umgås med varandra....
 
& det var det bästa beslut vi kunde ha tagit 😇
 
Blev en stridslysten & underhållande kväll då vi alla är tävlingsmänniskor & framförallt djävligt dåliga förlorare, eller vissa av oss iaf. Ett enkelt sällskapsspel i min familj, kan få det att kännas som om man går igenom ett minfält. Men skratten blev många & välbehövda i min lilla bullriga miljö ... 
 
 
Lexus vår lilla chihuahua sitter mer än gärna i knät & myser. & det spelar ingen roll om det blir trångt eller bökigt, han sitter där som en kung & vill känna kärlek han oxå...
 
 
En vanlig bild här hos oss. Inte konstigt att jag får panik ibland. Är det inte C eller barnen så är det hunden som ligger mot en. & det blir ju inte mindre panikartad när det dessutom känns trångt & man får värmevallningar...
 
 
& när man får en sån sjuk huvudvärk att man måste avsluta kvällen med solglasögon i soffan för att en lampa skär som knivar i ögonen. Då vet man att man dragit sitt strå till stacken....
 
 
Så idag tänker jag inte göra ett piss, mer än att vila & titta på serier. Allt annat "viktigt" kan vänta tills imon. 
 
Puss & Kram Tua 😘

Årets julklapp !

Inget är väl så gött som att vakna innan alla andra, sätta på kaffe, titta till alla & sen kunna krypa tillbaka ner i sängen igen & njuta av det nygjorda kaffet ... 
 
Idag ska vår julgran få komma in & vänja sig med stugvärme. Så att tjejerna får klä den imorgon. & i år har vi bestämt att rött & guld är färgen på bollarna/pyntet. Som en tradition i min familj så är det alltid ny färg i granen varje år, & i år är det även en riktig gran hemma hos oss...
 
Så nu hoppas jag innerligen att granen inte tappar alla barr innan julafton! Skulle kunna hända känns det som, med vår historik med otur senaste tiden. Men skulle det bli så då får det vara så. Kommer ju bli ett roligt minne för barnen  om den jul tillsammans med mamma & julgranen var helt kal med bollar & belysning. 
 
 
Den här julen har jag bestämt mig för att försöka att inte över producera saker eller sätta någon förväntning över huvud taget. Utan den får bli som det blir. För varje år är det samma gnäll. " Nästa jul ska jag inte, nästa jul blir det mindre julklappar, nästa jul drar vi utomlands, blablablaaa.." & så står man där julen efter i samma stress, black & har inte den minsta julkänslan ...
 
Det jag önskar mest av allt denna jul är att jag & barnen kan fira med glädjen att jag inte behöver några cellgifter & att läkarna lyckades ta bort allt i dom 2 op jag genomgått. Det skulle vara den bästa julklappen någon kunde ge mig & min familj. Så det är den julklapp jag önskar mig i år. Årets julklapp 2016 !
 
 
Sen efter jul & nyår skulle jag & C vilja åka ner till Sthlm ( med stopp i Sundsvall ) & umgås med Cs familj & alla våra vänner. Gå ut & bli onödigt pruttfull, skratta, käka lamm på Texas longhorn, lyssna på allt som hänt i deras liv, känna pulsen & bara ha djävligt roligt tillsammans. Vilket inte brukar vara något större problem...
 
Näpp nu börjar familjen knorra & röra på sig så dax att axla mammarollen & se vad vi kan åstadkomma denna lördag. Hoppas ni alla får en fin & rolig lördag med det ni planerat. 
 
Puss & kram Tua 🎅
 
Taggar: #cancer #livsstil #kris #inspiration;