Bakslag på baksla ..

 
Ligger i sängen med en kopp kaffe med en konstig känsla i kroppen. Har slumrat mig igenom natten & ångesten håller ett stadigt grepp om mig..
 
Kurstorn & min kontakt sköterska säger att jag måste ner på botten för att kunna vända & att min reaktion är helt normal. Normal?? Om det jag upplever nu är normalt, så vill jag inte vara normal..
 
Jag trodde att allt skulle vara bra & att jag skulle vara glad & ha mer energi än tidigare. Istället slogs jag av att luften gick ur mig, jag kan inte sova, ångest, panik & en djävulsk huvudvärk emellan åt. Min kropp gör ont & jag känner inte längre igen mig...
 
Känslorna åker berg & dalbana & vissa dagar ligger jag totalt utan ork mer än till att försöka andas normalt. Barnen måste ha sitt & jag ger allt det jag har över till dom. Jag trodde jag hade kontroll över läget & att jag i vanlig ordning skulle passera med lite fler ärr & erfarenheter, men OJ vad jag hade fel...
 
Jag kan inte längre hantera det som väller upp inom mig, jag kan inte hantera enkla & helt vanliga uppgifter, jag kan inte hantera en stressad uppgifter & jag kan framför allt inte hantera höga ljud. Saker som jag innan ryckte på axlarna åt, hugger som knivar i själen. 
 
Allt skulle ju bli bra?! JAG skulle ju bli bra & mina barn skulle få tillbaka sin mamma som löser & fixar allt!! 
 
& här ligger jag. Känsligare än jag någonsin varit & helt djävla trasig. Jag har 2st personer som är mina lungor & får mig att andas & gör allt lättare att hanterar/förstå & det är svärmor & min vän Ronnie. Svärmor med sin egna erfarenhet & kunskap & Ronnie som själv slåss mot sin cancer & sina demoner. Säger bara TACK !! ❤️
 
Det känns som om det blir bakslag på bakslag & att det inte finns någon botten? Jag faller & jag faller men när fan ska jag landa? När ska jag slå i marken? Har jag kanske slagit i marken nu? Jag vet ju inte då jag inte kan förstå det jag känner...
 
❤️
 

Kommentera inlägget här :